Wikimedia Commons<\/a><\/p>\n<\/div>\nI m\u00f6rkret f\u00f6rbereder sig allts\u00e5 alla delar sj\u00e4lvst\u00e4ndigt men synkroniserat f\u00f6r att n\u00e5gon g\u00e5ng se ljus, de \u00e4r fragment och samtidigt helhet. Alldeles oerfarna, men drivna som av intuition. De smala st\u00e4nglarna som leder fr\u00e5n \u00f6gonsk\u00e5larna fylls av hundratusen tunna fibrer per minut, fibrer som kopplar samman de inre cellerna i botten av sk\u00e5len med den sn\u00e5rskog av nerver som har b\u00f6rjat v\u00e4xa i den stora bl\u00e5san i moderr\u00f6ret; de binder \u00f6gat till hj\u00e4rnan. S\u00e5 f\u00f6ds man. Och f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen rinner ljus in genom pupillens svarta h\u00e5l omringad av en regnb\u00e5ge, genom linsen som bryter ljuset mot n\u00e4thinnans ljushungriga celler d\u00e4r en energi omvandlas till en annan: ljusenergi ger kemisk reaktion som ger elektrisk nervimpuls som skickas vidare bak\u00e5t l\u00e4ngs den optiska nerven. Det \u00e4r \u00f6verf\u00f6ring: m\u00f6nster i en dom\u00e4n f\u00f6rs \u00f6ver till en annan dom\u00e4n. Som en metafor.<\/span><\/p>\nLinsen \u00e4r \u00e4nnu inte perfekt konvext avv\u00e4gd vid f\u00f6dseln utan ganska rund, och n\u00e4thinnan inte helt f\u00e4rdig, s\u00e5 den nyf\u00f6dda ser oskarpt. Redan de f\u00f6rsta dagarna kan man \u00e4nd\u00e5 se hur barnet b\u00f6rjar f\u00f6lja de regler som forskare sammanst\u00e4llt efter observationer av nyf\u00f6tt blickbeteende: Vid fr\u00e5nvaro av stimulans, b\u00f6rja s\u00f6ka av omgivningen. S\u00f6k av brett tills du hittar ett streck eller gr\u00e4ns. Stanna i n\u00e4rheten av gr\u00e4nsen.\u00a0<\/span><\/p>\nDet finns kritiska perioder f\u00f6r synens utveckling. Kattungar som f\u00e5r ena \u00f6gat igensytt vid f\u00f6dseln kommer inte l\u00e4ra sig se med det \u00f6gat n\u00e4r stygnen tas bort efter tre m\u00e5nader, men en fullvuxen katts \u00f6ga blir inte blint av att st\u00e4ngas en l\u00e4ngre period. En skelning som inte \u00e5tg\u00e4rdas f\u00f6re tre \u00e5rs \u00e5lder kan h\u00e4mma utvecklingen av en m\u00e4nniskas djupseende, eftersom det kalibreras med hj\u00e4lp av skillnaden mellan de tv\u00e5 \u00f6gonens synf\u00e4lt. \u00c5r 1688 st\u00e4llde filosofen Molyneux, vars fru var blind, en fr\u00e5ga till John Locke om huruvida en blind person som endast l\u00e4rt k\u00e4nna geometriska former med handen skulle kunna k\u00e4nna igen en kub med synen, om hon mirakul\u00f6st \u00e5terfick den. Lockes svar var att hon inte skulle det. Fr\u00e5gan kunde trettio \u00e5r senare pr\u00f6vas experimentellt vid en uppm\u00e4rksammad starroperation av en 13-\u00e5rig pojke (och har gjorts s\u00e5 flera g\u00e5nger d\u00e4refter). Pojken som dittills hade varit blind \u00e5terfick synen och Locke visade sig ha haft r\u00e4tt: han kunde inte identifiera kuben med bara synen. Men n\u00e4r han senare fick k\u00e4nna p\u00e5 den och associera det visuella fenomenet med k\u00e4nslan i handen kunde han l\u00e4ra sig att se kuben som en kub.<\/span><\/p>\nGenom att m\u00e4ta hur l\u00e4nge bebisar stannar med blicken p\u00e5 ett stimuli har man kunnat fastst\u00e4lla vissa \u00e5ldersberoende preferenser: vid tre m\u00e5naders \u00e5lder tycker barnet om att titta p\u00e5 r\u00f6da och gula saker ist\u00e4llet f\u00f6r de svartvita det f\u00f6redrog som nyf\u00f6dd, vid sex m\u00e5nader tittar det g\u00e4rna p\u00e5 fallande ting, vid nio m\u00e5nader helst p\u00e5 ansikten. En genomg\u00e5ende och \u00e5ldersoberoende synpreferens \u00e4r den f\u00f6r nya stimuli. Parallellt och i interaktion med sina preferenser tr\u00e4nar barnet sina f\u00f6rm\u00e5gor: att styra huvudets r\u00f6relser, flytta saker fr\u00e5n hand till hand, lyfta upp sm\u00e5 f\u00f6rem\u00e5l med fingrarna, associera den visuella h\u00e4ndelsen att se ett br\u00f6st eller en flaska med den fysiska h\u00e4ndelsen att f\u00e5 mat. Det b\u00f6rjar leta efter saker som g\u00f6mts undan, f\u00f6rflytta sig n\u00e4rmre det som v\u00e4cker dess intresse, imitera andras r\u00f6relser och sortera f\u00e4rg och form och djur efter likhet. Det b\u00f6rjar utveckla en ny preferens: den f\u00f6r kausalitet och samband.<\/span><\/p>\nHur man sett p\u00e5 syn<\/h2>\n
M\u00e4nniskans medf\u00f6dda drift att s\u00f6ka efter orsaker och samband fick henne tidigt att vilja f\u00f6rst\u00e5 hur synen fungerar. Demokritos (f 460 f kr) t\u00e4nkte sig att en mycket tunn hinna av atomer, som han kallade aidola, st\u00e4ndigt \u00f6msades fr\u00e5n tingen och tog sig in i \u00f6gat d\u00e4r den kolliderade med sj\u00e4lens atomer. Lucretius (f 99 f kr) hade liknande id\u00e9er men kallade hinnan f\u00f6r simulacra. Han skrev: \u201dBland de synliga tingen kastar m\u00e5nga av sig kroppar, ibland f\u00f6rtunnade som r\u00f6k fr\u00e5n ved eller v\u00e4rme fr\u00e5n eld, ibland mer t\u00e4tv\u00e4vda och koncentrerade som n\u00e4r cikador kryper ur sina tunna skal p\u00e5 sommaren, som n\u00e4r kalvar sl\u00e4pper sin fosterhinna, som n\u00e4r ormen \u00f6msar sitt skinn bland t\u00f6rnen\u201d. Denna f\u00f6rest\u00e4llning, att syn uppst\u00e5r n\u00e4r n\u00e5got kommer in i \u00f6gat, brukar kallas f\u00f6r intromission. Kritiker av denna id\u00e9 fr\u00e5gade sig hur aidolan av ett helt berg kan f\u00e5 plats i \u00f6gat, och hur alla dessa hinnor kunde undvika att trassla in sig i varandra p\u00e5 sin v\u00e4g till \u00f6gonen.<\/span><\/p>\nEn mer utbredd tro var att \u00f6gat utstr\u00e5lade sitt eget ljus, s\u00e5 kallad emission. De flesta som argumenterat f\u00f6r emission har trott p\u00e5 en kombination av ljus inifr\u00e5n och utifr\u00e5n \u00f6gat, men en mer ensidig emissionsteori brukar tillskrivas Empedokles (f 490 f kr) och hans ord om en gudomlig eld inuti \u00f6gat. V\u00e5r drift att s\u00f6ka samband sp\u00f6kar dock \u00e4ven i id\u00e9historiska framst\u00e4llningar: av Empedokles teorier finns endast fragment och \u00e5tergivningar i andra hand av senare antika filosofer som argumenterat emot renodlad emission. F\u00f6r en modern m\u00e4nniska, som tar tidigare vetenskapliga uppt\u00e4ckter f\u00f6r givna som sunt f\u00f6rnuft, kan det tyckas sj\u00e4lvklart att \u00f6gonen inte har sitt eget ljus: d\u00e5 borde vi ju kunna se i m\u00f6rkret. Men kanske fann man inspiration till emissionstanken i s\u00e4ttet nattaktiva djurs \u00f6gon kan reflektera ljus och se ut att lysa i m\u00f6rker. Mer interaktiva teorier stod bl a Platon f\u00f6r, som menade att ett gudomligt ljus fr\u00e5n \u00f6gat beh\u00f6vde m\u00f6ta ett omgivande ljus och d\u00e4rigenom skapa syn. Aristoteles trodde inte att n\u00e5got emanerade fr\u00e5n \u00f6gat eller fr\u00e5n de synliga objekten, men att \u00f6gat p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt f\u00f6rvandlade luften mellan subjekt och objekt till ett medium f\u00f6r syn.<\/span><\/p>\nDe framv\u00e4xande teorierna drevs p\u00e5 fr\u00e5n olika h\u00e5ll, av dem som intresserade sig f\u00f6r psykologi och perception men ocks\u00e5 av tv\u00e5 andra discipliner: medicinen och matematiken. Den grekiska kirurgen Galenos (f 129) gjorde dissektioner av babianer och pl\u00e5strade om gladiatorer och var bland de f\u00f6rsta att anatomiskt beskriva \u00f6gats olika delar. Han trodde att det var i linsen synen uppstod, en tro som var den allm\u00e4nna fram till 1600-talet. I <\/span>De Usu Partium<\/span><\/i> (Om kroppsdelarnas funktion) skriver Galenos, efter sina anatomiska beskrivningar av \u00f6gat, att han inf\u00f6r att uttala sig om ljusets riktning hade tvekat, \u201deftersom det involverar teorin om geometri och de flesta m\u00e4nniskor som l\u00e5tsas inneha n\u00e5gon bildning inte bara \u00e4r okunniga om denna utan ocks\u00e5 undviker dem som f\u00f6rst\u00e5r den och irriterar sig p\u00e5 dem\u201d.<\/span><\/p>\nEuklides (f 325 f kr) var kanske ett typiskt motiv f\u00f6r s\u00e5dan irritation. Han var ointresserad av de k\u00f6ttsliga f\u00f6rh\u00e5llandena i \u00f6gat och intresserade sig ist\u00e4llet strikt f\u00f6r de matematiska regler som kunde f\u00f6rklara synen. Eventuellt influerad av den geometri som hade visat hur scenen i en amfiteater skulle synas f\u00f6r s\u00e5 m\u00e5nga \u00e5sk\u00e5dare som m\u00f6jligt, utvecklade han en konisk modell av synf\u00e4ltet och la utifr\u00e5n n\u00e5gra f\u00e5 postulat fram matematiska teorem om hur det synliga objektet beh\u00f6ver n\u00e5 \u00f6gat l\u00e4ngs raka, ost\u00f6rda linjer. \u00c4ven Euklides trodde att \u00f6gat utstr\u00e5lade ljus, men att han hade fel g\u00e4llande ljusets riktning \u00e4ndrade inte hur v\u00e4l matematiken st\u00e4mde i konmodellen, som skulle visa sig fungera oavsett vilket h\u00e5ll ljuset kom ifr\u00e5n. Euklides konmodell modifierades senare av Ptolemaios (f 90) och \u00f6versattes tillsammans med texter av Aristoteles och Galenos till arabiska p\u00e5 800-talet och skulle f\u00e5 stort inflytande p\u00e5 de m\u00e5nga optiska arbeten som skrevs i Mellan\u00f6stern under kommande sekel och som i sin tur utgjorde grunden f\u00f6r den europeiska medeltidens och ren\u00e4ssansens framsteg inom optiken.<\/span><\/p>\nFilosofen Al-Kindi (f 800), verksam i Bagdad, var ledande i \u00f6vers\u00e4ttningsarbetet fr\u00e5n latin och skrev sj\u00e4lv arbeten om skuggor, speglar och himlens f\u00e4rg. Han f\u00f6rsvarade id\u00e9n om emission genom att h\u00e4nvisa till \u00f6gats form: \u00f6rat var en tydlig tratt f\u00f6r att ta emot ljud, men \u00f6gat var sf\u00e4riskt och mobilt f\u00f6r att kunna rikta sitt ljus. Det var en annan filosof f\u00f6dd i Irak som skulle sammanst\u00e4lla de tidigare teorierna och skapa den stora syntes som la grunden till v\u00e5r tids syn p\u00e5 syn. Ibn al-Haytham (f 965) satt i husarrest i Kairo efter att ha misslyckats med att d\u00e4mma upp Nilen p\u00e5 en kalifs uppdrag n\u00e4r han skrev sina arbeten om synsinnet. Han noterade hur ljus p\u00e5verkar \u00f6gat p\u00e5 flera s\u00e4tt: att pupillen kan dra ihop sig, att \u00f6gat skadas av starkt sken och att man kan se en efterbild p\u00e5 \u00f6gonlockens insida efter att ha stirrat in i solen. N\u00e4r han kommit fram till att synen m\u00e5ste uppkomma inuti \u00f6gat ins\u00e5g han ocks\u00e5 att emissionen blev \u00f6verfl\u00f6dig som f\u00f6rklaring \u2013 de str\u00e5lar som \u00e5kte ut skulle \u00e4nd\u00e5 beh\u00f6va komma in igen. Han kombinerade den euklidiska geometrin med sina egna id\u00e9er om hur ljuset studsar p\u00e5 ytor och genom refraktion landar i \u00f6gat enligt ett strukturerat punktm\u00f6nster. Ibn al-Haythams texter \u00f6versatta fr\u00e5n arabiskan i kombination med anatomen Felix Platters (f 1536) studier hade stort inflytande p\u00e5 Kepler n\u00e4r han 1604 i <\/span>Astronomiae Pars Optica<\/span><\/i> lyfte fram n\u00e4thinnans avg\u00f6rande roll f\u00f6r synen och en g\u00e5ng f\u00f6r alla fastst\u00e4llde intromissionsteorin.<\/span><\/p>\nMen kanske \u00e4r inte emissionsteorin helt utd\u00f6d. I en artikel med titeln \u201dFundamentally Misunderstanding Visual Perception\u201d skriver n\u00e5gra psykologiforskare fr\u00e5n Ohio State University att orov\u00e4ckande m\u00e5nga vuxna m\u00e4nniskor tror att det kommer n\u00e5gonting ut ur \u00f6gat under synprocessen. Det \u00e4r en oavsiktligt komisk text, med en f\u00f6r en vetenskaplig artikel ovanligt v\u00e4rderande ton. F\u00f6rfattarna f\u00f6rfasar sig \u00f6ver hur \u00e4ven psykologistudenter som b\u00f6r ha l\u00e4st perceptionspsykologi svarar fel p\u00e5 p\u00e5st\u00e5enden om huruvida ljus l\u00e4mnar \u00f6gat. Man anar en tilltagande indignation, en frustrerad v\u00e4djan n\u00e4r forskarna med olika utbildningsinsatser och testbetingelser experimentellt f\u00f6rs\u00f6ker f\u00e5 m\u00e4nniskor att svara r\u00e4tt. De l\u00e5ter f\u00f6rs\u00f6kspersonerna l\u00e4sa kurslitteraturen innan de testas och ger \u00e4ven en kort f\u00f6rel\u00e4sning om hur syn fungerar, men ingenting tycks fungera. En intressant detalj \u00e4r att andelen personer som verkar vilja beskriva n\u00e5gon form av emission \u00e4r som h\u00f6gst n\u00e4r f\u00f6rs\u00f6kspersonerna ska ange svaren genom att rita, m\u00e5nga tycks vilja rita pilar som g\u00e5r ut ur \u00f6gonen. Det enda som ger en m\u00e5ttlig inl\u00e4rningseffekt \u00e4r n\u00e4r f\u00f6rs\u00f6kspersonerna f\u00e5r se en barnsligt \u00f6vertydlig tecknad film d\u00e4r en kort text upprepas \u2013 \u201dINGET KOMMER UT UR \u00d6GONEN!\u201d \u2013 och kombineras med exempel om att St\u00e5lmannens r\u00f6ntgensyn inte \u00e4r verklig. Efter den filmen v\u00e4ljer n\u00e5gra f\u00e4rre emissionsalternativet, men inl\u00e4rningseffekten har f\u00f6rsvunnit vid en omtestning n\u00e5gra m\u00e5nader senare.\u00a0<\/span><\/p>\nEfter att ha beskrivit hur en f\u00f6rs\u00f6ksperson \u201df\u00e5raktigt\u201d tvingats erk\u00e4nna att emission inte finns, efter att de pressat honom p\u00e5 svar om huruvida n\u00e5gon annan kan se detta n\u00e5got som han fram till dess ih\u00e4rdigt p\u00e5st\u00e5tt l\u00e4mnar \u00f6gat, s\u00e5 reflekterar f\u00f6rfattarna \u00f6ver att det kanske finns n\u00e5got i m\u00e4nniskans upplevelse av synen som ger en k\u00e4nsla av att rikta sig ut\u00e5t, mot omgivningen. Med ett intryck av att trots \u2013 eller kanske genom \u2013 sin best\u00f6rtning ha blivit lite klokare konstaterar de att falska f\u00f6rest\u00e4llningar tycks kunna samexistera med vetenskapligt acceptabla s\u00e5dana inom en m\u00e4nniska utan att hon inser inkonsekvensen.<\/span><\/p>\nHur man uppfostrat blicken<\/h2>\n
Det finns n\u00e5got undanglidande i alla dessa framsteg med att f\u00f6rklara synsinnet, n\u00e5got som st\u00e4ndigt knuffas framf\u00f6r den som bryter ny mark. N\u00e4r Kepler fann att synen skedde via n\u00e4thinnan blev sinnet p\u00e5 ett paradoxalt s\u00e4tt mer opakt \u00e4n tidigare, drog sig l\u00e4ngre in. Han kunde f\u00f6rklara stegen fram till hinnan, peka p\u00e5 den upp-och-nedv\u00e4nda bild som pr\u00e4ntas in d\u00e4r, men sedan sl\u00e4ngde han upp armarna: resten f\u00e5r n\u00e5gon annan ta sig an, det d\u00e4r som h\u00e4nder i nerven, hur bilden v\u00e4nds r\u00e4tt och blir allt det vi ser. Newton (f 1642) n\u00e4rmade sig n\u00e5got senare fr\u00e5gan p\u00e5 ett mer praktiskt s\u00e4tt. Han ville veta vad i hans syn som berodde p\u00e5 \u00f6gat respektive omv\u00e4rlden och sj\u00e4len, och experimenterade med att sticka in vassa verktyg l\u00e5ngt bakom sin egen \u00f6gonglob f\u00f6r att framkalla en upplevelse av f\u00e4rg. Descartes skalade bort de bakre hinnorna fr\u00e5n ett ox\u00f6ga och h\u00f6ll upp det som en ljusk\u00e4nslig film mot f\u00f6nstret f\u00f6r att visa hur \u00f6gat \u00e4r som en passiv camera obscura. Men sj\u00e4lva tolkningen av synintrycken h\u00e4nvisade han vidare till den perfekta, immateriella sj\u00e4len som p\u00e5 ett oklart vis antogs kommunicera via tallkottk\u00f6rteln. Som om han stolt skanderat: MEKANIK, MEKANIK, MEKANIK, och sedan skamset mumlat: \u2026 och s\u00e5 lite magi. Allt sedan dess har forskare fortsatt jaga det undanglidande medvetandet. Den svenske neurofysiologen Torsten Wiesel fick tillsammans med David Hubel 1981 Nobelpriset f\u00f6r sina uppt\u00e4ckter av hur hj\u00e4rnan dekonstruerar och \u00e5teruppbygger den visuella bilden, hur specifika nervceller aktiveras n\u00e4r \u00f6gat ser vertikala linjer och andra av horisontella. Det finns \u00e4ven hj\u00e4rnomr\u00e5den dedikerade \u00e5t s\u00e4rskilda visuella objekt, som det fusiforma ansiktsomr\u00e5det som aktiveras n\u00e4r vi ser ansikten och som \u2013 om det stimuleras mekaniskt \u2013 kan framkalla en visuell hallucination av ett ansikte. I en omtalad japansk studie fr\u00e5n 2012 kunde forskare gissa vad m\u00e4nniskor dr\u00f6mt om efter att ha analyserat deras hj\u00e4rnaktivitet i prim\u00e4ra synkortex sekunderna innan de v\u00e4cktes ur s\u00f6mnen. Syn och dr\u00f6m tycks n\u00e4rma sig varandra.<\/span><\/p>\nF\u00f6re Keplers genombrott och Descartes f\u00f6rs\u00f6k att dela upp m\u00e4nniskan i ett mekaniskt k\u00f6tt och en osynlig upph\u00f6jd sj\u00e4l fanns en grupp medeltida filosofer som brukar kallas f\u00f6r perspektivister. De sysselsatte sig med fr\u00e5gor om ljus och syn och hade ett specialintresse f\u00f6r optiska illusioner. I den f\u00f6r tiden stors\u00e4ljande manualen f\u00f6r pr\u00e4ster, <\/span>De oculo morali<\/span><\/i> (Om det moraliska \u00f6gat) av astronomen Peter av Limoges (f 1240), v\u00e4vdes deras kunskaper om synsinnet ihop med r\u00e5d om hur en sant kristen ska leva. Perspektivisterna intresserade sig f\u00f6r tre sorters syn: den direkta, den brutna och den reflekterade. Allts\u00e5 fri sikt genom luft, sikt som f\u00f6rvr\u00e4ngs av material av olika t\u00e4thet, och synen i en spegel. I<\/span> De oculo morali<\/span><\/i> blir detta en metafor f\u00f6r hur m\u00e4nniskan, som det st\u00e5r i Bibeln, ser allt \u00e5tergivet som i en spegel, och att endast Gud ser saker direkt, som de verkligen \u00e4r. \u00c4ven om perspektivisterna intresserade sig f\u00f6r optiska illusioner \u2013 att en k\u00e4pp ser bruten ut n\u00e4r den sticks ner i vatten, att m\u00e5nen ser st\u00f6rre ut n\u00e4ra horisonten \u2013 var de \u00f6vertygade om att synsinnet i grunden \u00e4r p\u00e5litligt. Normen var den syn som \u00e5tergav v\u00e4rlden korrekt, illusionerna bara avvikelser fr\u00e5n denna. Peter av Limoges anv\u00e4nde sig av perspektivisternas exempel men tolkade dem annorlunda: i <\/span>De oculo morali<\/span><\/i> \u00e4r synens tendens att f\u00f6rvridas inte undantag utan dess mest s\u00e4rpr\u00e4glade drag. Han liknar denna \u00f6gats svaghet vid en mer generell svaghet hos m\u00e4nniskans f\u00f6rst\u00e5nd, och formulerar utifr\u00e5n detta ett moraliskt f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt f\u00f6r seendet: hur man ska se ut\u00e5t, hur man ska se in\u00e5t, och hur man ska efterstr\u00e4va att bli sedd av andra. De optiska illusionerna g\u00f6rs till sedel\u00e4rande analogier: en sak som befinner sig i t\u00e4tare material och betraktas fr\u00e5n ett tunnare, som n\u00e5got i vatten sett fr\u00e5n luft, framst\u00e5r som st\u00f6rre \u00e4n vad det \u00e4r, precis som den rike felaktigt framst\u00e5r som stor och betydelsefull f\u00f6r den fattige. Metaforerna \u00e4r, p\u00e5 metaforers vis, oblygt b\u00f6jbara \u2013 som n\u00e4r de sju dygderna liknas vid \u00f6gats sju skyddande delar.<\/span><\/p>\nI religi\u00f6s litteratur finns en l\u00e5ng tradition av aktsamhet om sinnena. Sinnena \u00e4r l\u00f6mska \u00f6ppningar f\u00f6r synden, men ocks\u00e5 m\u00f6jliga portar mot det gudomliga, och d\u00e4rf\u00f6r beh\u00f6ver de uppfostras. Nyfikenhet, att utforska sinnena utan ett h\u00f6gre syfte eller m\u00e5l, \u00e4r en synd, askesen en moralisk n\u00f6dv\u00e4ndighet. Lusten beskrivs som en extra komplicerad synd, f\u00f6r till skillnad fr\u00e5n frosseriet d\u00e4r det som beg\u00e4rs \u00e4r ett passivt objekt kan lusten multipliceras n\u00e4r tv\u00e5 \u00f6gon beg\u00e4r varandra. De bibliska raderna, \u201dNu se vi ju p\u00e5 ett dunkelt s\u00e4tt, s\u00e5som i en spegel, men d\u00e5 skola vi se ansikte mot ansikte\u201d, v\u00e4nder ut och in p\u00e5 begreppen; att ligga ansikte mot ansikte kan vara det n\u00e4rmsta vi kan komma en annan m\u00e4nniska, eller som h\u00e4r en vision av att inte l\u00e4ngre vara f\u00e4ngslad i en kropp med blicken st\u00e4ndigt f\u00f6rvriden. \u00d6gat \u00e4r en \u00f6ppning och en gr\u00e4ns, sann f\u00f6rst\u00e5else m\u00f6jlig och om\u00f6jlig.\u00a0<\/span><\/p>\nReligi\u00f6s arkitektur har l\u00e4nge experimenterat med att rikta v\u00e5r blick. I en del medeltida kyrkor p\u00e5 Gotland finns ett litet h\u00e5l i v\u00e4ggen, ibland format som en trekl\u00f6ver, ibland t\u00e4ckt av en bj\u00e4lke som kan skjutas \u00e5t sidan. De kallas f\u00f6r <\/span>hagioskop<\/span><\/i>, dessa h\u00e5l vars funktion tros vara att ge ett visuellt utsnitt av altaret f\u00f6r de personer som inte fick komma in i kyrkan p\u00e5 grund av synd eller sjukdom. P\u00e5 samma s\u00e4tt som blicken ska tuktas och skyddas fr\u00e5n synd kan den ocks\u00e5 styras i r\u00e4tt riktning: upp\u00e5t, d\u00e4r den r\u00e4ttrogna f\u00e5r l\u00f6n f\u00f6r sin m\u00f6da i de kul\u00f6rta kyrkf\u00f6nstren och v\u00e4lvda taken, dr\u00f6mmen om en sk\u00f6nhet som \u00e4r helt och h\u00e5llet fri fr\u00e5n synd.\u00a0\u00a0<\/span><\/p>\nHur vi l\u00e4r oss att se<\/h2>\n
Ett barn l\u00e4r sig att se och f\u00f6rst\u00e5 vad det ser genom att gruppera sina erfarenheter. Det identifierar likheter, ser att det d\u00e4r \u00e4r en hund och det d\u00e4r \u00e4r ocks\u00e5 en hund, men det d\u00e4r \u00e4r en ko. F\u00f6r\u00e4ldern hj\u00e4lper kategoriseringen p\u00e5 traven med ord. Ju fler erfarenheter barnet f\u00e5r, desto s\u00e4krare b\u00f6rjar det bli p\u00e5 sina kategorier och stereotyper, felskattningarna blir f\u00e4rre. Om man vill uttrycka sig drastiskt kan man kanske s\u00e4ga att det vi brukar kalla f\u00f6r barns fantasi egentligen \u00e4r misstag p\u00e5 grund av okunskap, ofrivilliga snedsteg fr\u00e5n barnets k\u00e4rlek till ordning och regler och \u00f6nskan om att veta vad som \u00e4r vad. F\u00f6r\u00e4ldern l\u00e4r ut klich\u00e9er, barnet l\u00e4r sig att gruppera fragment i f\u00f6ruts\u00e4gbara gestalter. N\u00e5got annat skulle vara n\u00e4stan om\u00f6jligt \u2013 en f\u00f6r\u00e4lder som \u00e4r helt of\u00f6ruts\u00e4gbar skr\u00e4mmer ett barn och det skulle vara mycket ineffektivt att f\u00f6rs\u00f6ka vara nyskapande n\u00e4r vi l\u00e4r ut vad som tillh\u00f6r kategorin frukt och vad som tillh\u00f6r kategorin kl\u00e4der.\u00a0<\/span><\/p>\nMen man uppfostras inte bara av sin f\u00f6r\u00e4lder, utan ocks\u00e5 av sitt sammanhang, vilket i v\u00e5r tid \u00e4r alltmer visuellt. Barn tillbringar med tiden fler och fler timmar scrollande vid en sk\u00e4rm ist\u00e4llet f\u00f6r att se andra m\u00e4nniskor ansikte mot ansikte. Sk\u00e4rmen \u00e4r en effektiv l\u00e4rare, den riktar uppm\u00e4rksamheten och blicken om och om igen mot sig sj\u00e4lv. Drivna av en preferens f\u00f6r det nya fastnar vi i ett paradoxalt repetitivt fl\u00f6de av nytt och \u00f6versk\u00f6ljs av l\u00f6sryckta visuella intryck utan kroppslig f\u00f6rankring. Den inl\u00e4rning som sker av det visuella fl\u00f6det \u00e4r kanske framf\u00f6r allt en tillv\u00e4njning, en desensitisering, en likgiltighet av att ha sett det mesta, utan att n\u00f6dv\u00e4ndigtvis ha upplevt s\u00e5 mycket.\u00a0<\/span><\/p>\nI <\/span>Simulacra and Simulation<\/span><\/i> (som inte handlar om de tidigare n\u00e4mnda hinnor som Lucretius trodde tingen st\u00e4ndigt \u00f6msade) skrev Jean Baudrillard 1981 om hur v\u00e5r hyperrealistiska tid pr\u00e4glad av bilder av bilder av bilder \u00e4r som ett ostoppbart, sj\u00e4lvspelande piano d\u00e4r den stora m\u00e4ngden av reproduktioner effektivt tar sig in i oss och g\u00f6r \u00e4ven oss sj\u00e4lva till simuleringar, till replikor.\u00a0<\/span><\/p>\nDet \u00e4r en obekv\u00e4m tanke f\u00f6r den som fortfarande dr\u00f6jer kvar vid sp\u00e5ren av Descartes syn p\u00e5 sj\u00e4len som immateriell och or\u00f6rbar. Men kanske ligger den n\u00e4rmre b\u00e5de modern kognitionsforskning och religi\u00f6sa asketers f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt: synen blir det synen ser. Vi \u00e4r v\u00e5ra sinnesintryck. Sk\u00e4rmens st\u00e4ndigt n\u00e4rvarande upprepade bilder f\u00f6rmedlar klich\u00e9er med en tidigare o\u00f6vertr\u00e4ffad effektivitet; och vi \u00e4r sedan barnsben drivna till att imitera. Samtidigt finns en utbredd ambivalens inf\u00f6r klich\u00e9n: vi griper efter den f\u00f6r att f\u00f6rs\u00f6ka f\u00f6rst\u00e5 och g\u00f6ra oss f\u00f6rst\u00e5dda men k\u00e4nner ocks\u00e5 en smygande panik och en motvilja. Vi vill passa in, kommunicera effektivt, men ocks\u00e5 bli sedda f\u00f6r de vi \u201degentligen\u201d \u00e4r, ha kvar tron p\u00e5 att det fortfarande finns n\u00e5got f\u00f6rdolt och heligt, n\u00e5got hemligt.\u00a0<\/span><\/p>\nI de sociala mediernas fl\u00f6den av filmklipp r\u00f6r sig m\u00e4nniskor ofta med en kuslig likhet. K\u00e4nslan av att formen tappat kontakten med inneh\u00e5llet \u00e4r mer eller mindre p\u00e5taglig. P\u00e5 sk\u00e4rmen kan man f\u00e5 se en representant f\u00f6r den nya professionen \u201dd\u00f6dsdoula\u201d, certifierad expert p\u00e5 att sitta vid folks d\u00f6dsb\u00e4ddar, dansa f\u00f6r kameran samtidigt som hon synkroniserat pekar p\u00e5 sk\u00e4rmen d\u00e4r textremsor rytmiskt dyker upp om vad som \u00e4r viktigt att t\u00e4nka p\u00e5 n\u00e4r man ska d\u00f6; hennes medk\u00e4nnande leende \u00e4r som till en n\u00e4ra v\u00e4n, imiterande andra imitationer av danser och gester hon sett andra m\u00e4nniskor p\u00e5 andra sk\u00e4rmar g\u00f6ra n\u00e4r de f\u00f6rs\u00f6kt rikta tittarens uppm\u00e4rksamhet mot sina sminktips, sina barn och sina trauman. Sk\u00e4rmen, ett hagioskop f\u00f6r v\u00e5r tid. \u00c5terigen v\u00e4cks en metafor som blir alltmer p\u00e5tr\u00e4ngande: en insida som st\u00e4ndigt fl\u00e4ks ut blir till slut utsida, som en inverterad variant av hur nya cellformationer skapas i livmodern. Ist\u00e4llet f\u00f6r fler rum: f\u00e4rre.<\/span><\/p>\n<\/p><\/div>\n[ad_2]
\n
Source link <\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"[ad_1] Synen har sedan l\u00e4nge g\u00e4rna betraktats som m\u00e4nniskans fr\u00e4msta och \u00e4dlaste sinne. Det har l\u00e4mnat sp\u00e5r i spr\u00e5ket, som i meningen precis f\u00f6re den<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":226458,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_monsterinsights_skip_tracking":false,"_monsterinsights_sitenote_active":false,"_monsterinsights_sitenote_note":"","_monsterinsights_sitenote_category":0,"_uf_show_specific_survey":0,"_uf_disable_surveys":false,"footnotes":""},"categories":[154],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/michigandigitalnews.com\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/226457"}],"collection":[{"href":"https:\/\/michigandigitalnews.com\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/michigandigitalnews.com\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/michigandigitalnews.com\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/michigandigitalnews.com\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=226457"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/michigandigitalnews.com\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/226457\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/michigandigitalnews.com\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/media\/226458"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/michigandigitalnews.com\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=226457"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/michigandigitalnews.com\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=226457"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/michigandigitalnews.com\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=226457"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}
![\"\"](\"https:\/\/www.eurozine.com\/wp-content\/uploads\/2024\/03\/Baby_Eye_Brain-1024x619.jpg\")
<\/p>\n![Wikimedia Commons<\/a><\/p>\n<\/div>\nI m\u00f6rkret f\u00f6rbereder sig allts\u00e5 alla delar sj\u00e4lvst\u00e4ndigt men synkroniserat f\u00f6r att n\u00e5gon g\u00e5ng se ljus, de \u00e4r fragment och samtidigt helhet. Alldeles oerfarna, men drivna som av intuition. De smala st\u00e4nglarna som leder fr\u00e5n \u00f6gonsk\u00e5larna fylls av hundratusen tunna fibrer per minut, fibrer som kopplar samman de inre cellerna i botten av sk\u00e5len med den sn\u00e5rskog av nerver som har b\u00f6rjat v\u00e4xa i den stora bl\u00e5san i moderr\u00f6ret; de binder \u00f6gat till hj\u00e4rnan. S\u00e5 f\u00f6ds man. Och f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen rinner ljus in genom pupillens svarta h\u00e5l omringad av en regnb\u00e5ge, genom linsen som bryter ljuset mot n\u00e4thinnans ljushungriga celler d\u00e4r en energi omvandlas till en annan: ljusenergi ger kemisk reaktion som ger elektrisk nervimpuls som skickas vidare bak\u00e5t l\u00e4ngs den optiska nerven. Det \u00e4r \u00f6verf\u00f6ring: m\u00f6nster i en dom\u00e4n f\u00f6rs \u00f6ver till en annan dom\u00e4n. Som en metafor.<\/span><\/p>\nLinsen \u00e4r \u00e4nnu inte perfekt konvext avv\u00e4gd vid f\u00f6dseln utan ganska rund, och n\u00e4thinnan inte helt f\u00e4rdig, s\u00e5 den nyf\u00f6dda ser oskarpt. Redan de f\u00f6rsta dagarna kan man \u00e4nd\u00e5 se hur barnet b\u00f6rjar f\u00f6lja de regler som forskare sammanst\u00e4llt efter observationer av nyf\u00f6tt blickbeteende: Vid fr\u00e5nvaro av stimulans, b\u00f6rja s\u00f6ka av omgivningen. S\u00f6k av brett tills du hittar ett streck eller gr\u00e4ns. Stanna i n\u00e4rheten av gr\u00e4nsen.\u00a0<\/span><\/p>\nDet finns kritiska perioder f\u00f6r synens utveckling. Kattungar som f\u00e5r ena \u00f6gat igensytt vid f\u00f6dseln kommer inte l\u00e4ra sig se med det \u00f6gat n\u00e4r stygnen tas bort efter tre m\u00e5nader, men en fullvuxen katts \u00f6ga blir inte blint av att st\u00e4ngas en l\u00e4ngre period. En skelning som inte \u00e5tg\u00e4rdas f\u00f6re tre \u00e5rs \u00e5lder kan h\u00e4mma utvecklingen av en m\u00e4nniskas djupseende, eftersom det kalibreras med hj\u00e4lp av skillnaden mellan de tv\u00e5 \u00f6gonens synf\u00e4lt. \u00c5r 1688 st\u00e4llde filosofen Molyneux, vars fru var blind, en fr\u00e5ga till John Locke om huruvida en blind person som endast l\u00e4rt k\u00e4nna geometriska former med handen skulle kunna k\u00e4nna igen en kub med synen, om hon mirakul\u00f6st \u00e5terfick den. Lockes svar var att hon inte skulle det. Fr\u00e5gan kunde trettio \u00e5r senare pr\u00f6vas experimentellt vid en uppm\u00e4rksammad starroperation av en 13-\u00e5rig pojke (och har gjorts s\u00e5 flera g\u00e5nger d\u00e4refter). Pojken som dittills hade varit blind \u00e5terfick synen och Locke visade sig ha haft r\u00e4tt: han kunde inte identifiera kuben med bara synen. Men n\u00e4r han senare fick k\u00e4nna p\u00e5 den och associera det visuella fenomenet med k\u00e4nslan i handen kunde han l\u00e4ra sig att se kuben som en kub.<\/span><\/p>\nGenom att m\u00e4ta hur l\u00e4nge bebisar stannar med blicken p\u00e5 ett stimuli har man kunnat fastst\u00e4lla vissa \u00e5ldersberoende preferenser: vid tre m\u00e5naders \u00e5lder tycker barnet om att titta p\u00e5 r\u00f6da och gula saker ist\u00e4llet f\u00f6r de svartvita det f\u00f6redrog som nyf\u00f6dd, vid sex m\u00e5nader tittar det g\u00e4rna p\u00e5 fallande ting, vid nio m\u00e5nader helst p\u00e5 ansikten. En genomg\u00e5ende och \u00e5ldersoberoende synpreferens \u00e4r den f\u00f6r nya stimuli. Parallellt och i interaktion med sina preferenser tr\u00e4nar barnet sina f\u00f6rm\u00e5gor: att styra huvudets r\u00f6relser, flytta saker fr\u00e5n hand till hand, lyfta upp sm\u00e5 f\u00f6rem\u00e5l med fingrarna, associera den visuella h\u00e4ndelsen att se ett br\u00f6st eller en flaska med den fysiska h\u00e4ndelsen att f\u00e5 mat. Det b\u00f6rjar leta efter saker som g\u00f6mts undan, f\u00f6rflytta sig n\u00e4rmre det som v\u00e4cker dess intresse, imitera andras r\u00f6relser och sortera f\u00e4rg och form och djur efter likhet. Det b\u00f6rjar utveckla en ny preferens: den f\u00f6r kausalitet och samband.<\/span><\/p>\nHur man sett p\u00e5 syn<\/h2>\nM\u00e4nniskans medf\u00f6dda drift att s\u00f6ka efter orsaker och samband fick henne tidigt att vilja f\u00f6rst\u00e5 hur synen fungerar. Demokritos (f 460 f kr) t\u00e4nkte sig att en mycket tunn hinna av atomer, som han kallade aidola, st\u00e4ndigt \u00f6msades fr\u00e5n tingen och tog sig in i \u00f6gat d\u00e4r den kolliderade med sj\u00e4lens atomer. Lucretius (f 99 f kr) hade liknande id\u00e9er men kallade hinnan f\u00f6r simulacra. Han skrev: \u201dBland de synliga tingen kastar m\u00e5nga av sig kroppar, ibland f\u00f6rtunnade som r\u00f6k fr\u00e5n ved eller v\u00e4rme fr\u00e5n eld, ibland mer t\u00e4tv\u00e4vda och koncentrerade som n\u00e4r cikador kryper ur sina tunna skal p\u00e5 sommaren, som n\u00e4r kalvar sl\u00e4pper sin fosterhinna, som n\u00e4r ormen \u00f6msar sitt skinn bland t\u00f6rnen\u201d. Denna f\u00f6rest\u00e4llning, att syn uppst\u00e5r n\u00e4r n\u00e5got kommer in i \u00f6gat, brukar kallas f\u00f6r intromission. Kritiker av denna id\u00e9 fr\u00e5gade sig hur aidolan av ett helt berg kan f\u00e5 plats i \u00f6gat, och hur alla dessa hinnor kunde undvika att trassla in sig i varandra p\u00e5 sin v\u00e4g till \u00f6gonen.<\/span><\/p>\nEn mer utbredd tro var att \u00f6gat utstr\u00e5lade sitt eget ljus, s\u00e5 kallad emission. De flesta som argumenterat f\u00f6r emission har trott p\u00e5 en kombination av ljus inifr\u00e5n och utifr\u00e5n \u00f6gat, men en mer ensidig emissionsteori brukar tillskrivas Empedokles (f 490 f kr) och hans ord om en gudomlig eld inuti \u00f6gat. V\u00e5r drift att s\u00f6ka samband sp\u00f6kar dock \u00e4ven i id\u00e9historiska framst\u00e4llningar: av Empedokles teorier finns endast fragment och \u00e5tergivningar i andra hand av senare antika filosofer som argumenterat emot renodlad emission. F\u00f6r en modern m\u00e4nniska, som tar tidigare vetenskapliga uppt\u00e4ckter f\u00f6r givna som sunt f\u00f6rnuft, kan det tyckas sj\u00e4lvklart att \u00f6gonen inte har sitt eget ljus: d\u00e5 borde vi ju kunna se i m\u00f6rkret. Men kanske fann man inspiration till emissionstanken i s\u00e4ttet nattaktiva djurs \u00f6gon kan reflektera ljus och se ut att lysa i m\u00f6rker. Mer interaktiva teorier stod bl a Platon f\u00f6r, som menade att ett gudomligt ljus fr\u00e5n \u00f6gat beh\u00f6vde m\u00f6ta ett omgivande ljus och d\u00e4rigenom skapa syn. Aristoteles trodde inte att n\u00e5got emanerade fr\u00e5n \u00f6gat eller fr\u00e5n de synliga objekten, men att \u00f6gat p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt f\u00f6rvandlade luften mellan subjekt och objekt till ett medium f\u00f6r syn.<\/span><\/p>\nDe framv\u00e4xande teorierna drevs p\u00e5 fr\u00e5n olika h\u00e5ll, av dem som intresserade sig f\u00f6r psykologi och perception men ocks\u00e5 av tv\u00e5 andra discipliner: medicinen och matematiken. Den grekiska kirurgen Galenos (f 129) gjorde dissektioner av babianer och pl\u00e5strade om gladiatorer och var bland de f\u00f6rsta att anatomiskt beskriva \u00f6gats olika delar. Han trodde att det var i linsen synen uppstod, en tro som var den allm\u00e4nna fram till 1600-talet. I <\/span>De Usu Partium<\/span><\/i> (Om kroppsdelarnas funktion) skriver Galenos, efter sina anatomiska beskrivningar av \u00f6gat, att han inf\u00f6r att uttala sig om ljusets riktning hade tvekat, \u201deftersom det involverar teorin om geometri och de flesta m\u00e4nniskor som l\u00e5tsas inneha n\u00e5gon bildning inte bara \u00e4r okunniga om denna utan ocks\u00e5 undviker dem som f\u00f6rst\u00e5r den och irriterar sig p\u00e5 dem\u201d.<\/span><\/p>\nEuklides (f 325 f kr) var kanske ett typiskt motiv f\u00f6r s\u00e5dan irritation. Han var ointresserad av de k\u00f6ttsliga f\u00f6rh\u00e5llandena i \u00f6gat och intresserade sig ist\u00e4llet strikt f\u00f6r de matematiska regler som kunde f\u00f6rklara synen. Eventuellt influerad av den geometri som hade visat hur scenen i en amfiteater skulle synas f\u00f6r s\u00e5 m\u00e5nga \u00e5sk\u00e5dare som m\u00f6jligt, utvecklade han en konisk modell av synf\u00e4ltet och la utifr\u00e5n n\u00e5gra f\u00e5 postulat fram matematiska teorem om hur det synliga objektet beh\u00f6ver n\u00e5 \u00f6gat l\u00e4ngs raka, ost\u00f6rda linjer. \u00c4ven Euklides trodde att \u00f6gat utstr\u00e5lade ljus, men att han hade fel g\u00e4llande ljusets riktning \u00e4ndrade inte hur v\u00e4l matematiken st\u00e4mde i konmodellen, som skulle visa sig fungera oavsett vilket h\u00e5ll ljuset kom ifr\u00e5n. Euklides konmodell modifierades senare av Ptolemaios (f 90) och \u00f6versattes tillsammans med texter av Aristoteles och Galenos till arabiska p\u00e5 800-talet och skulle f\u00e5 stort inflytande p\u00e5 de m\u00e5nga optiska arbeten som skrevs i Mellan\u00f6stern under kommande sekel och som i sin tur utgjorde grunden f\u00f6r den europeiska medeltidens och ren\u00e4ssansens framsteg inom optiken.<\/span><\/p>\nFilosofen Al-Kindi (f 800), verksam i Bagdad, var ledande i \u00f6vers\u00e4ttningsarbetet fr\u00e5n latin och skrev sj\u00e4lv arbeten om skuggor, speglar och himlens f\u00e4rg. Han f\u00f6rsvarade id\u00e9n om emission genom att h\u00e4nvisa till \u00f6gats form: \u00f6rat var en tydlig tratt f\u00f6r att ta emot ljud, men \u00f6gat var sf\u00e4riskt och mobilt f\u00f6r att kunna rikta sitt ljus. Det var en annan filosof f\u00f6dd i Irak som skulle sammanst\u00e4lla de tidigare teorierna och skapa den stora syntes som la grunden till v\u00e5r tids syn p\u00e5 syn. Ibn al-Haytham (f 965) satt i husarrest i Kairo efter att ha misslyckats med att d\u00e4mma upp Nilen p\u00e5 en kalifs uppdrag n\u00e4r han skrev sina arbeten om synsinnet. Han noterade hur ljus p\u00e5verkar \u00f6gat p\u00e5 flera s\u00e4tt: att pupillen kan dra ihop sig, att \u00f6gat skadas av starkt sken och att man kan se en efterbild p\u00e5 \u00f6gonlockens insida efter att ha stirrat in i solen. N\u00e4r han kommit fram till att synen m\u00e5ste uppkomma inuti \u00f6gat ins\u00e5g han ocks\u00e5 att emissionen blev \u00f6verfl\u00f6dig som f\u00f6rklaring \u2013 de str\u00e5lar som \u00e5kte ut skulle \u00e4nd\u00e5 beh\u00f6va komma in igen. Han kombinerade den euklidiska geometrin med sina egna id\u00e9er om hur ljuset studsar p\u00e5 ytor och genom refraktion landar i \u00f6gat enligt ett strukturerat punktm\u00f6nster. Ibn al-Haythams texter \u00f6versatta fr\u00e5n arabiskan i kombination med anatomen Felix Platters (f 1536) studier hade stort inflytande p\u00e5 Kepler n\u00e4r han 1604 i <\/span>Astronomiae Pars Optica<\/span><\/i> lyfte fram n\u00e4thinnans avg\u00f6rande roll f\u00f6r synen och en g\u00e5ng f\u00f6r alla fastst\u00e4llde intromissionsteorin.<\/span><\/p>\nMen kanske \u00e4r inte emissionsteorin helt utd\u00f6d. I en artikel med titeln \u201dFundamentally Misunderstanding Visual Perception\u201d skriver n\u00e5gra psykologiforskare fr\u00e5n Ohio State University att orov\u00e4ckande m\u00e5nga vuxna m\u00e4nniskor tror att det kommer n\u00e5gonting ut ur \u00f6gat under synprocessen. Det \u00e4r en oavsiktligt komisk text, med en f\u00f6r en vetenskaplig artikel ovanligt v\u00e4rderande ton. F\u00f6rfattarna f\u00f6rfasar sig \u00f6ver hur \u00e4ven psykologistudenter som b\u00f6r ha l\u00e4st perceptionspsykologi svarar fel p\u00e5 p\u00e5st\u00e5enden om huruvida ljus l\u00e4mnar \u00f6gat. Man anar en tilltagande indignation, en frustrerad v\u00e4djan n\u00e4r forskarna med olika utbildningsinsatser och testbetingelser experimentellt f\u00f6rs\u00f6ker f\u00e5 m\u00e4nniskor att svara r\u00e4tt. De l\u00e5ter f\u00f6rs\u00f6kspersonerna l\u00e4sa kurslitteraturen innan de testas och ger \u00e4ven en kort f\u00f6rel\u00e4sning om hur syn fungerar, men ingenting tycks fungera. En intressant detalj \u00e4r att andelen personer som verkar vilja beskriva n\u00e5gon form av emission \u00e4r som h\u00f6gst n\u00e4r f\u00f6rs\u00f6kspersonerna ska ange svaren genom att rita, m\u00e5nga tycks vilja rita pilar som g\u00e5r ut ur \u00f6gonen. Det enda som ger en m\u00e5ttlig inl\u00e4rningseffekt \u00e4r n\u00e4r f\u00f6rs\u00f6kspersonerna f\u00e5r se en barnsligt \u00f6vertydlig tecknad film d\u00e4r en kort text upprepas \u2013 \u201dINGET KOMMER UT UR \u00d6GONEN!\u201d \u2013 och kombineras med exempel om att St\u00e5lmannens r\u00f6ntgensyn inte \u00e4r verklig. Efter den filmen v\u00e4ljer n\u00e5gra f\u00e4rre emissionsalternativet, men inl\u00e4rningseffekten har f\u00f6rsvunnit vid en omtestning n\u00e5gra m\u00e5nader senare.\u00a0<\/span><\/p>\nEfter att ha beskrivit hur en f\u00f6rs\u00f6ksperson \u201df\u00e5raktigt\u201d tvingats erk\u00e4nna att emission inte finns, efter att de pressat honom p\u00e5 svar om huruvida n\u00e5gon annan kan se detta n\u00e5got som han fram till dess ih\u00e4rdigt p\u00e5st\u00e5tt l\u00e4mnar \u00f6gat, s\u00e5 reflekterar f\u00f6rfattarna \u00f6ver att det kanske finns n\u00e5got i m\u00e4nniskans upplevelse av synen som ger en k\u00e4nsla av att rikta sig ut\u00e5t, mot omgivningen. Med ett intryck av att trots \u2013 eller kanske genom \u2013 sin best\u00f6rtning ha blivit lite klokare konstaterar de att falska f\u00f6rest\u00e4llningar tycks kunna samexistera med vetenskapligt acceptabla s\u00e5dana inom en m\u00e4nniska utan att hon inser inkonsekvensen.<\/span><\/p>\nHur man uppfostrat blicken<\/h2>\nDet finns n\u00e5got undanglidande i alla dessa framsteg med att f\u00f6rklara synsinnet, n\u00e5got som st\u00e4ndigt knuffas framf\u00f6r den som bryter ny mark. N\u00e4r Kepler fann att synen skedde via n\u00e4thinnan blev sinnet p\u00e5 ett paradoxalt s\u00e4tt mer opakt \u00e4n tidigare, drog sig l\u00e4ngre in. Han kunde f\u00f6rklara stegen fram till hinnan, peka p\u00e5 den upp-och-nedv\u00e4nda bild som pr\u00e4ntas in d\u00e4r, men sedan sl\u00e4ngde han upp armarna: resten f\u00e5r n\u00e5gon annan ta sig an, det d\u00e4r som h\u00e4nder i nerven, hur bilden v\u00e4nds r\u00e4tt och blir allt det vi ser. Newton (f 1642) n\u00e4rmade sig n\u00e5got senare fr\u00e5gan p\u00e5 ett mer praktiskt s\u00e4tt. Han ville veta vad i hans syn som berodde p\u00e5 \u00f6gat respektive omv\u00e4rlden och sj\u00e4len, och experimenterade med att sticka in vassa verktyg l\u00e5ngt bakom sin egen \u00f6gonglob f\u00f6r att framkalla en upplevelse av f\u00e4rg. Descartes skalade bort de bakre hinnorna fr\u00e5n ett ox\u00f6ga och h\u00f6ll upp det som en ljusk\u00e4nslig film mot f\u00f6nstret f\u00f6r att visa hur \u00f6gat \u00e4r som en passiv camera obscura. Men sj\u00e4lva tolkningen av synintrycken h\u00e4nvisade han vidare till den perfekta, immateriella sj\u00e4len som p\u00e5 ett oklart vis antogs kommunicera via tallkottk\u00f6rteln. Som om han stolt skanderat: MEKANIK, MEKANIK, MEKANIK, och sedan skamset mumlat: \u2026 och s\u00e5 lite magi. Allt sedan dess har forskare fortsatt jaga det undanglidande medvetandet. Den svenske neurofysiologen Torsten Wiesel fick tillsammans med David Hubel 1981 Nobelpriset f\u00f6r sina uppt\u00e4ckter av hur hj\u00e4rnan dekonstruerar och \u00e5teruppbygger den visuella bilden, hur specifika nervceller aktiveras n\u00e4r \u00f6gat ser vertikala linjer och andra av horisontella. Det finns \u00e4ven hj\u00e4rnomr\u00e5den dedikerade \u00e5t s\u00e4rskilda visuella objekt, som det fusiforma ansiktsomr\u00e5det som aktiveras n\u00e4r vi ser ansikten och som \u2013 om det stimuleras mekaniskt \u2013 kan framkalla en visuell hallucination av ett ansikte. I en omtalad japansk studie fr\u00e5n 2012 kunde forskare gissa vad m\u00e4nniskor dr\u00f6mt om efter att ha analyserat deras hj\u00e4rnaktivitet i prim\u00e4ra synkortex sekunderna innan de v\u00e4cktes ur s\u00f6mnen. Syn och dr\u00f6m tycks n\u00e4rma sig varandra.<\/span><\/p>\nF\u00f6re Keplers genombrott och Descartes f\u00f6rs\u00f6k att dela upp m\u00e4nniskan i ett mekaniskt k\u00f6tt och en osynlig upph\u00f6jd sj\u00e4l fanns en grupp medeltida filosofer som brukar kallas f\u00f6r perspektivister. De sysselsatte sig med fr\u00e5gor om ljus och syn och hade ett specialintresse f\u00f6r optiska illusioner. I den f\u00f6r tiden stors\u00e4ljande manualen f\u00f6r pr\u00e4ster, <\/span>De oculo morali<\/span><\/i> (Om det moraliska \u00f6gat) av astronomen Peter av Limoges (f 1240), v\u00e4vdes deras kunskaper om synsinnet ihop med r\u00e5d om hur en sant kristen ska leva. Perspektivisterna intresserade sig f\u00f6r tre sorters syn: den direkta, den brutna och den reflekterade. Allts\u00e5 fri sikt genom luft, sikt som f\u00f6rvr\u00e4ngs av material av olika t\u00e4thet, och synen i en spegel. I<\/span> De oculo morali<\/span><\/i> blir detta en metafor f\u00f6r hur m\u00e4nniskan, som det st\u00e5r i Bibeln, ser allt \u00e5tergivet som i en spegel, och att endast Gud ser saker direkt, som de verkligen \u00e4r. \u00c4ven om perspektivisterna intresserade sig f\u00f6r optiska illusioner \u2013 att en k\u00e4pp ser bruten ut n\u00e4r den sticks ner i vatten, att m\u00e5nen ser st\u00f6rre ut n\u00e4ra horisonten \u2013 var de \u00f6vertygade om att synsinnet i grunden \u00e4r p\u00e5litligt. Normen var den syn som \u00e5tergav v\u00e4rlden korrekt, illusionerna bara avvikelser fr\u00e5n denna. Peter av Limoges anv\u00e4nde sig av perspektivisternas exempel men tolkade dem annorlunda: i <\/span>De oculo morali<\/span><\/i> \u00e4r synens tendens att f\u00f6rvridas inte undantag utan dess mest s\u00e4rpr\u00e4glade drag. Han liknar denna \u00f6gats svaghet vid en mer generell svaghet hos m\u00e4nniskans f\u00f6rst\u00e5nd, och formulerar utifr\u00e5n detta ett moraliskt f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt f\u00f6r seendet: hur man ska se ut\u00e5t, hur man ska se in\u00e5t, och hur man ska efterstr\u00e4va att bli sedd av andra. De optiska illusionerna g\u00f6rs till sedel\u00e4rande analogier: en sak som befinner sig i t\u00e4tare material och betraktas fr\u00e5n ett tunnare, som n\u00e5got i vatten sett fr\u00e5n luft, framst\u00e5r som st\u00f6rre \u00e4n vad det \u00e4r, precis som den rike felaktigt framst\u00e5r som stor och betydelsefull f\u00f6r den fattige. Metaforerna \u00e4r, p\u00e5 metaforers vis, oblygt b\u00f6jbara \u2013 som n\u00e4r de sju dygderna liknas vid \u00f6gats sju skyddande delar.<\/span><\/p>\nI religi\u00f6s litteratur finns en l\u00e5ng tradition av aktsamhet om sinnena. Sinnena \u00e4r l\u00f6mska \u00f6ppningar f\u00f6r synden, men ocks\u00e5 m\u00f6jliga portar mot det gudomliga, och d\u00e4rf\u00f6r beh\u00f6ver de uppfostras. Nyfikenhet, att utforska sinnena utan ett h\u00f6gre syfte eller m\u00e5l, \u00e4r en synd, askesen en moralisk n\u00f6dv\u00e4ndighet. Lusten beskrivs som en extra komplicerad synd, f\u00f6r till skillnad fr\u00e5n frosseriet d\u00e4r det som beg\u00e4rs \u00e4r ett passivt objekt kan lusten multipliceras n\u00e4r tv\u00e5 \u00f6gon beg\u00e4r varandra. De bibliska raderna, \u201dNu se vi ju p\u00e5 ett dunkelt s\u00e4tt, s\u00e5som i en spegel, men d\u00e5 skola vi se ansikte mot ansikte\u201d, v\u00e4nder ut och in p\u00e5 begreppen; att ligga ansikte mot ansikte kan vara det n\u00e4rmsta vi kan komma en annan m\u00e4nniska, eller som h\u00e4r en vision av att inte l\u00e4ngre vara f\u00e4ngslad i en kropp med blicken st\u00e4ndigt f\u00f6rvriden. \u00d6gat \u00e4r en \u00f6ppning och en gr\u00e4ns, sann f\u00f6rst\u00e5else m\u00f6jlig och om\u00f6jlig.\u00a0<\/span><\/p>\nReligi\u00f6s arkitektur har l\u00e4nge experimenterat med att rikta v\u00e5r blick. I en del medeltida kyrkor p\u00e5 Gotland finns ett litet h\u00e5l i v\u00e4ggen, ibland format som en trekl\u00f6ver, ibland t\u00e4ckt av en bj\u00e4lke som kan skjutas \u00e5t sidan. De kallas f\u00f6r <\/span>hagioskop<\/span><\/i>, dessa h\u00e5l vars funktion tros vara att ge ett visuellt utsnitt av altaret f\u00f6r de personer som inte fick komma in i kyrkan p\u00e5 grund av synd eller sjukdom. P\u00e5 samma s\u00e4tt som blicken ska tuktas och skyddas fr\u00e5n synd kan den ocks\u00e5 styras i r\u00e4tt riktning: upp\u00e5t, d\u00e4r den r\u00e4ttrogna f\u00e5r l\u00f6n f\u00f6r sin m\u00f6da i de kul\u00f6rta kyrkf\u00f6nstren och v\u00e4lvda taken, dr\u00f6mmen om en sk\u00f6nhet som \u00e4r helt och h\u00e5llet fri fr\u00e5n synd.\u00a0\u00a0<\/span><\/p>\nHur vi l\u00e4r oss att se<\/h2>\nEtt barn l\u00e4r sig att se och f\u00f6rst\u00e5 vad det ser genom att gruppera sina erfarenheter. Det identifierar likheter, ser att det d\u00e4r \u00e4r en hund och det d\u00e4r \u00e4r ocks\u00e5 en hund, men det d\u00e4r \u00e4r en ko. F\u00f6r\u00e4ldern hj\u00e4lper kategoriseringen p\u00e5 traven med ord. Ju fler erfarenheter barnet f\u00e5r, desto s\u00e4krare b\u00f6rjar det bli p\u00e5 sina kategorier och stereotyper, felskattningarna blir f\u00e4rre. Om man vill uttrycka sig drastiskt kan man kanske s\u00e4ga att det vi brukar kalla f\u00f6r barns fantasi egentligen \u00e4r misstag p\u00e5 grund av okunskap, ofrivilliga snedsteg fr\u00e5n barnets k\u00e4rlek till ordning och regler och \u00f6nskan om att veta vad som \u00e4r vad. F\u00f6r\u00e4ldern l\u00e4r ut klich\u00e9er, barnet l\u00e4r sig att gruppera fragment i f\u00f6ruts\u00e4gbara gestalter. N\u00e5got annat skulle vara n\u00e4stan om\u00f6jligt \u2013 en f\u00f6r\u00e4lder som \u00e4r helt of\u00f6ruts\u00e4gbar skr\u00e4mmer ett barn och det skulle vara mycket ineffektivt att f\u00f6rs\u00f6ka vara nyskapande n\u00e4r vi l\u00e4r ut vad som tillh\u00f6r kategorin frukt och vad som tillh\u00f6r kategorin kl\u00e4der.\u00a0<\/span><\/p>\nMen man uppfostras inte bara av sin f\u00f6r\u00e4lder, utan ocks\u00e5 av sitt sammanhang, vilket i v\u00e5r tid \u00e4r alltmer visuellt. Barn tillbringar med tiden fler och fler timmar scrollande vid en sk\u00e4rm ist\u00e4llet f\u00f6r att se andra m\u00e4nniskor ansikte mot ansikte. Sk\u00e4rmen \u00e4r en effektiv l\u00e4rare, den riktar uppm\u00e4rksamheten och blicken om och om igen mot sig sj\u00e4lv. Drivna av en preferens f\u00f6r det nya fastnar vi i ett paradoxalt repetitivt fl\u00f6de av nytt och \u00f6versk\u00f6ljs av l\u00f6sryckta visuella intryck utan kroppslig f\u00f6rankring. Den inl\u00e4rning som sker av det visuella fl\u00f6det \u00e4r kanske framf\u00f6r allt en tillv\u00e4njning, en desensitisering, en likgiltighet av att ha sett det mesta, utan att n\u00f6dv\u00e4ndigtvis ha upplevt s\u00e5 mycket.\u00a0<\/span><\/p>\nI <\/span>Simulacra and Simulation<\/span><\/i> (som inte handlar om de tidigare n\u00e4mnda hinnor som Lucretius trodde tingen st\u00e4ndigt \u00f6msade) skrev Jean Baudrillard 1981 om hur v\u00e5r hyperrealistiska tid pr\u00e4glad av bilder av bilder av bilder \u00e4r som ett ostoppbart, sj\u00e4lvspelande piano d\u00e4r den stora m\u00e4ngden av reproduktioner effektivt tar sig in i oss och g\u00f6r \u00e4ven oss sj\u00e4lva till simuleringar, till replikor.\u00a0<\/span><\/p>\nDet \u00e4r en obekv\u00e4m tanke f\u00f6r den som fortfarande dr\u00f6jer kvar vid sp\u00e5ren av Descartes syn p\u00e5 sj\u00e4len som immateriell och or\u00f6rbar. Men kanske ligger den n\u00e4rmre b\u00e5de modern kognitionsforskning och religi\u00f6sa asketers f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt: synen blir det synen ser. Vi \u00e4r v\u00e5ra sinnesintryck. Sk\u00e4rmens st\u00e4ndigt n\u00e4rvarande upprepade bilder f\u00f6rmedlar klich\u00e9er med en tidigare o\u00f6vertr\u00e4ffad effektivitet; och vi \u00e4r sedan barnsben drivna till att imitera. Samtidigt finns en utbredd ambivalens inf\u00f6r klich\u00e9n: vi griper efter den f\u00f6r att f\u00f6rs\u00f6ka f\u00f6rst\u00e5 och g\u00f6ra oss f\u00f6rst\u00e5dda men k\u00e4nner ocks\u00e5 en smygande panik och en motvilja. Vi vill passa in, kommunicera effektivt, men ocks\u00e5 bli sedda f\u00f6r de vi \u201degentligen\u201d \u00e4r, ha kvar tron p\u00e5 att det fortfarande finns n\u00e5got f\u00f6rdolt och heligt, n\u00e5got hemligt.\u00a0<\/span><\/p>\nI de sociala mediernas fl\u00f6den av filmklipp r\u00f6r sig m\u00e4nniskor ofta med en kuslig likhet. K\u00e4nslan av att formen tappat kontakten med inneh\u00e5llet \u00e4r mer eller mindre p\u00e5taglig. P\u00e5 sk\u00e4rmen kan man f\u00e5 se en representant f\u00f6r den nya professionen \u201dd\u00f6dsdoula\u201d, certifierad expert p\u00e5 att sitta vid folks d\u00f6dsb\u00e4ddar, dansa f\u00f6r kameran samtidigt som hon synkroniserat pekar p\u00e5 sk\u00e4rmen d\u00e4r textremsor rytmiskt dyker upp om vad som \u00e4r viktigt att t\u00e4nka p\u00e5 n\u00e4r man ska d\u00f6; hennes medk\u00e4nnande leende \u00e4r som till en n\u00e4ra v\u00e4n, imiterande andra imitationer av danser och gester hon sett andra m\u00e4nniskor p\u00e5 andra sk\u00e4rmar g\u00f6ra n\u00e4r de f\u00f6rs\u00f6kt rikta tittarens uppm\u00e4rksamhet mot sina sminktips, sina barn och sina trauman. Sk\u00e4rmen, ett hagioskop f\u00f6r v\u00e5r tid. \u00c5terigen v\u00e4cks en metafor som blir alltmer p\u00e5tr\u00e4ngande: en insida som st\u00e4ndigt fl\u00e4ks ut blir till slut utsida, som en inverterad variant av hur nya cellformationer skapas i livmodern. Ist\u00e4llet f\u00f6r fler rum: f\u00e4rre.<\/span><\/p>\n<\/p><\/div>\n[ad_2]\nSource link <\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"[ad_1] Synen har sedan l\u00e4nge g\u00e4rna betraktats som m\u00e4nniskans fr\u00e4msta och \u00e4dlaste sinne. Det har l\u00e4mnat sp\u00e5r i spr\u00e5ket, som i meningen precis f\u00f6re den<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":226458,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_monsterinsights_skip_tracking":false,"_monsterinsights_sitenote_active":false,"_monsterinsights_sitenote_note":"","_monsterinsights_sitenote_category":0,"_uf_show_specific_survey":0,"_uf_disable_surveys":false,"footnotes":""},"categories":[154],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/michigandigitalnews.com\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/226457"}],"collection":[{"href":"https:\/\/michigandigitalnews.com\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/michigandigitalnews.com\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/michigandigitalnews.com\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/michigandigitalnews.com\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=226457"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/michigandigitalnews.com\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/226457\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/michigandigitalnews.com\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/media\/226458"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/michigandigitalnews.com\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=226457"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/michigandigitalnews.com\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=226457"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/michigandigitalnews.com\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=226457"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}](\"https:\/\/commons.wikimedia.org\/wiki\/File:Baby_Eye_Brain.jpg\"){kind=link}