[ad_1]
\n<\/p>\n
Jag skulle ljuga om jag sa att kriget har \u00f6delagt mina vanor. Precis som det \u00e4r frestande att s\u00e4ga att allt f\u00f6r\u00e4ndrades \u00f6ver en natt, n\u00e4r en skygg konstforskare f\u00f6rvandlades till en modig krigsjournalist. Fast dessf\u00f6rinnan var det pappas astma eller mormors demens eller min morbrors allt s\u00e4mre syn eller f\u00f6r den delen en kackerlacka som slank in genom en ventilationsspringa. Men om man verkligen vill komma till klarhet med allt som har h\u00e4nt, s\u00e5 f\u00e5r man faktiskt b\u00f6rja fr\u00e5n b\u00f6rjan.<\/p>\n
N\u00e4r man \u00e4r f\u00f6dd i en familj vars sl\u00e4ktingar har suttit i koncentrationsl\u00e4ger f\u00e5r det ofr\u00e5nkomligen vissa efterverkningar. P\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt best\u00e4mmer de ens framtid redan fr\u00e5n sp\u00e4dbarns\u00e5ldern, hela v\u00e4gen till speciella sorters ryckningar, utfyllnadsord och kroniska sjukdomar som man drar p\u00e5 sig. Sett i backspegeln var hela min blygsamma historia av sj\u00e4lvf\u00f6rverkligande, d\u00e4r jag har kommit fram till vissa slutsatser (och gjort mig av med de andra), djupt f\u00f6ruts\u00e4gbar. Kunde jag ha f\u00f6rst\u00e5tt det i f\u00f6rv\u00e4g?<\/p>\n
Min egen relation till skrivandet b\u00f6rjade med ton\u00e5ringens flykt fr\u00e5n en alldaglig omgivning. Ukrainas frodiga vardaglighet, som kanske har svalt fler upplopp, omv\u00e4lvningar, fria fall och stympningar \u00e4n vad som skulle ha rymts i n\u00e5got annat europeiskt land de senaste trettio \u00e5ren, var (p\u00e5 s\u00e4tt och vis) djupt poetisk. \u00c4nd\u00e5 s\u00e5g jag den som ett trist, andefattigt normaltillst\u00e5nd som inte var mycket att skryta med, \u00e4n mindre att ifr\u00e5gas\u00e4tta. Att skriva artiklar och andra texter blev ett enkelt s\u00e4tt att byta till en scenografi som var mer laddad med inneb\u00f6rd, till exempel den dionysiska v\u00e4rlden, Tusen och en natt eller Shakespeares Globe Theatre \u2013 kort sagt saker jag aldrig har sett och platser d\u00e4r jag aldrig har varit. Av just detta uttryckliga men illa underbyggda sk\u00e4l k\u00e4ndes det som om inget annat spelade n\u00e5gon roll, som om dessa saker och platser \u00f6vertrumfade alla utrensningar, f\u00e4ngslanden och fientligheter som n\u00e4rbilderna av min familj var \u00f6vers\u00e5llade med.<\/p>\n
Det var antagligen min fars obegripliga mumlande som gjorde mig s\u00e5 f\u00e5ordig, inte omv\u00e4nt. Han var en sjuttiotre\u00e5rig Sovjetingenj\u00f6r som var f\u00f6rtjust i fysik och matematik och g\u00e4rna ville tro att all kunskap v\u00e4rd namnet kunde belysas med siffror och tabeller, men med tiden blev han m\u00e4rkligt ovetande i fr\u00e5ga om sin egen h\u00e4lsa. N\u00e4r Sovjetunionen f\u00f6ll samman blev han inbjuden att flytta till USA, men han stannade kvar p\u00e5 sin kammare i en gammal fabrik utan uppv\u00e4rmning och virade in sin dator i sin gamla jacka \u00e4nda tills alla fabrikens processer slutade fungera. Han brukade ofta beskriva det h\u00e4r beslutet som \u201dr\u00e4ttskaffens\u201d och \u201drakryggat\u201d (var det inte exakt s\u00e5 jag motiverade att jag stannade i Ukraina?), samtidigt som det valet antagligen var det direkta sk\u00e4let till att han s\u00e5 sm\u00e5ningom fick sv\u00e5r astma. De starka mediciner som man m\u00e5ste ta i s\u00e5dana l\u00e4gen leder p\u00e5 l\u00e5ng sikt till njursjukdomar som kan
\nbidra till att grumla ens medvetande. Det var i just det tillst\u00e5ndet som jag, en otrygg f\u00f6rfattare,
\nhittade honom i en s\u00e4ng f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan.<\/p>\n
Samtidigt som han fick kl\u00e4 skott f\u00f6r sina d\u00e5liga vanor \u2013 inte lika r\u00e4ttskaffens som de kunde verka \u2013 h\u00f6ll min mormor s\u00e5 sakteliga p\u00e5 att d\u00f6. Vi lyckades f\u00e5 ut henne ur Nikopol \u2013 en ukrainsk stad som ofta uts\u00e4tts f\u00f6r beskjutning \u2013 n\u00e4stan tv\u00e5 \u00e5r f\u00f6re kriget, och n\u00e4r hon blev tv\u00e5ngsf\u00f6rflyttad fr\u00e5n sina deprimerande och \u00e4nd\u00e5 s\u00e5 k\u00e4ra rutiner hasade hon runt i rummen och kunde inte minnas vad vi hette, men ber\u00e4ttade g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng med inlevelse om en j\u00e4ttestor insekt som kr\u00f6p i hennes mammas ansikte n\u00e4r hon dog i en j\u00e4rnv\u00e4gsvagn p\u00e5 v\u00e4g till nazisternas Tyskland. Jag hade h\u00f6rt den historien minst en g\u00e5ng om \u00e5ret, n\u00e4r jag varje sommar blev skickad till mormors stuga, men det var inte f\u00f6rr\u00e4n jag blev vuxen som den verkliga inneb\u00f6rden \u00f6ppnade sig f\u00f6r mig. Delvis berodde det p\u00e5 att barn har en f\u00f6rm\u00e5ga att betrakta alla kusliga sagor som kv\u00e4llsunderh\u00e5llning, delvis p\u00e5 att den g\u00e4rna blandades med alla r\u00f6varhistorier som hon j\u00e4mt ber\u00e4ttade, till exempel en som handlade om hur hon sj\u00e4lv som ung kurvig sk\u00f6nhet h\u00e4llde kallt vatten fr\u00e5n en balkong p\u00e5 sina olycksaliga beundrare.<\/p>\n
Naturligtvis gifte hon sig s\u00e5 sm\u00e5ningom med en av dessa beundrare, eftersom hennes sl\u00e4kt dog under andra v\u00e4rldskriget och hon beh\u00f6vde mat p\u00e5 bordet. Ur denna sorgliga allians kom min morbror, som hon aldrig \u00e4lskade, trots att han var det enda barnet som aldrig l\u00e4mnade hemmet. N\u00e4r han var fem \u00e5r fick han polio och blev felbehandlad, vilket gjorde att han haltade och hade nedsatt syn, och han fick j\u00e4mt och st\u00e4ndigt sk\u00e4ll f\u00f6r n\u00e4stan allt av sin mamma, som helst hade velat att han inte var s\u00e5 lik hennes make. D\u00e4rf\u00f6r blev han dyster, lyckades aldrig f\u00e5 en flickv\u00e4n och h\u00f6ll ihop med min mormor p\u00e5 ett r\u00e4tt freudianskt vis. Han f\u00f6ljde ocks\u00e5 med till v\u00e5r familjs lilla bo, till min mamma (som hade turen att bli \u00e4lskad och f\u00e5 en utbildning), eftersom han i grund och botten var en hj\u00e4lpl\u00f6s f\u00f6rl\u00e4ngning av min mormor och inte hade n\u00e5gon att klamra sig fast vid.
\n\u2013<\/p>\n
En m\u00e4nniskas ungdomstid kan sluta p\u00e5 en m\u00e4ngd olika s\u00e4tt, och p\u00e5 det h\u00e4r s\u00e4ttet slutade min. Omst\u00e4ndigheter som jag s\u00e5g som banala, oviktiga och inbillade slog in d\u00f6rren till mitt Sovjetaktiga rum och skapade den ordning som skulle r\u00e5da n\u00e4r jag var lite \u00f6ver tjugo, n\u00e4mligen denna: att det sista jag t\u00e4nkte p\u00e5 var att h\u00e5lla p\u00e5 med n\u00e5got kulturellt.<\/p>\n
N\u00e4r medicinska provsvar blir ens huvudsakliga litteratur uppt\u00e4cker man m\u00e4ngder av fakta som man aldrig fick stifta bekantskap med i symbolernas v\u00e4rld. Man l\u00e4r sig snabbt att avf\u00f6ringen som man tv\u00e4ttar bort fr\u00e5n sin f\u00f6r\u00e4lders anklar inte har n\u00e5got konstn\u00e4rligt inneh\u00e5ll som kan vara likv\u00e4rdigt med litteratur, \u00e4n mindre g\u00e5r det att f\u00f6rs\u00f6ka blotta scenens dolda betydelse, eftersom sj\u00e4lva handlingen redan har \u00f6vertr\u00e4ffat alla estetiska upplevelser man kan f\u00e5. Bristen p\u00e5 ny kunskap, b\u00e5de praktisk och k\u00e4nslom\u00e4ssig, \u00e4r s\u00e5 enorm att man b\u00f6rjar betrakta kultur som ett bihang, en krycka som man tar till om man inte lever ett full\u00f6digt liv. Antagandet att kultur uttrycker n\u00e5got \u00e4r trots allt en bef\u00e4ngd tanke. \u201dHur ska vi prata om kriget?\u201d fr\u00e5gade sig ukrainska teaterm\u00e4nniskor. Jag vet inte \u2013 kanske borde vi inte prata alls. Alla ord som vi f\u00f6rr eller senare producerar n\u00e4r vi f\u00f6rtvivlat f\u00f6rs\u00f6ker f\u00e5nga sammanbrottet,
\nexplosionen i v\u00e5ra huvuden, h\u00e5ller kanske p\u00e5 att samlas p\u00e5 h\u00f6g n\u00e5gonstans och bildar ett on\u00f6digt lager som inte har n\u00e5got med \u00e4mnet att g\u00f6ra.
\n\u2013<\/p>\n
S\u00e5 det var antagligen min pappas sjukdom eller mormors demens eller en kackerlacka som smet in i l\u00e4genheten en av de d\u00e4r somrarna n\u00e4r det inte stod r\u00e4tt till som hindrade mig fr\u00e5n att bli en h\u00e4ngiven kulturarbetare. N\u00e4r en ny v\u00e4rld som var spr\u00e4ngfull av blod, krig, k\u00f6tt, d\u00f6d d\u00f6k upp s\u00e5 farligt n\u00e4ra tystnade jag, och jag sk\u00e4mdes och k\u00e4nde mig f\u00f6rl\u00e4gen, bitter och nostalgisk inf\u00f6r alla former av skrivande som inte hade det uttalade syftet att vara till hj\u00e4lp.<\/p>\n
N\u00e4r kriget kom \u00f6vergick jag med l\u00e4ttnad till journalistik. Som reporter bes\u00f6kte jag de f\u00f6rsta st\u00e4derna och byarna som befriades fr\u00e5n ockupationen, och jag blev \u00e4ntligen av med den pinsamma bel\u00e4genheten att framst\u00e5 som en feg t\u00e4nkare, en verklighetsfr\u00e5nv\u00e4nd akademiker \u2013 den sista personen som skulle bli r\u00e4ddad vid ett skeppsbrott. Viljan att st\u00e5 upp f\u00f6r den skymfade r\u00e4ttvisan fanns d\u00e4r, liksom k\u00e4nslan av att det rent fysiskt br\u00e5dskade, men det var mitt f\u00f6rs\u00f6k att r\u00e4dda mig sj\u00e4lv fr\u00e5n att vara avskyv\u00e4rt onyttig, att f\u00f6rh\u00e5lla mig of\u00f6rl\u00e5tligt passiv, att f\u00f6rvandlas till en ohygglig vit museichef i filmen The Square<\/em>, som illa f\u00f6rkl\u00e4tt gav sig till k\u00e4nna. Tack gode Gud, brukade jag s\u00e4ga f\u00f6r mig sj\u00e4lv, att jag inte g\u00f6r motst\u00e5nd mot en invasion med en liten diktbok i h\u00e4nderna \u2013 vilken \u00f6mklig anblick det skulle ha varit.<\/p>\n Och det \u00e4r bara i n\u00e5gra f\u00e5 r\u00e4mnor i en ny, militariserad vardag som s\u00e5dant som litter\u00e4rt skrivande och en sorts passion som h\u00e4nger samman med det har b\u00f6rjat sippra in. Det kunde vara en kort glimt av ett pittoreskt landskap p\u00e5 en medfaren reklamtavla som jag r\u00e5kade g\u00e5 f\u00f6rbi, en r\u00e4tt ordin\u00e4r soluppg\u00e5ng eller solnedg\u00e5ng i mitt dystra kvarter, n\u00e5got jag aldrig har varit k\u00e4nslig f\u00f6r, eller en fras som stack ut i min bokhylla och aldrig tidigare har k\u00e4nts lika gripande. Det blev \u00e4nnu starkare n\u00e4r vi hade \u00f6verlevt ett antal attacker i mars medan vi tittade p\u00e5 Wong Kar Wais Chungking Express<\/em>, hur desperat som det \u00e4n l\u00e5ter, och filmen var fortfarande lika \u00f6verv\u00e4ldigande och fick mig att dr\u00f6mma att jag snirklade mig fram mellan de citrongula rummen, natt\u00f6ppna hak och billiga, kitschiga hotell som k\u00e4ndes som ett avl\u00e4gset Det g\u00e5r trots allt inte att \u00f6verskatta hur mycket det betyder n\u00e4r en smutsfl\u00e4ck p\u00e5 v\u00e4ggen pl\u00f6tsligt ser ut som ett vackert moln medan man lyssnar p\u00e5 bombnedslag i fj\u00e4rran. Visserligen \u00e4r jag en ivrig motst\u00e5ndare mot all form av verklighetsflykt (och mot kulturen som dess h\u00f6gsta form), men under de dagarna blev jag smygf\u00f6r\u00e4lskad i att dr\u00f6mma och skriva f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen sedan jag var barn. Jag var besatt av tanken p\u00e5 att hj\u00e4lpa till, komma till nytta, ha n\u00e5got som obestridligen r\u00e4ttf\u00e4rdigade min egen existens; jag kunde inte se n\u00e5gon mening med att t\u00e4nka ut texter, \u00e4n mindre l\u00e5tsas att de betydde n\u00e5got, eftersom de inte kunde l\u00e4ka kroppar eller f\u00e5 ljuset att \u00e5terv\u00e4nda. Men samtidigt blev jag huvudl\u00f6st lockad av tanken p\u00e5 att ta \u00e4nnu ett steg in i n\u00e5gon sorts dimension som inte var trivial och verklig. Jag dr\u00f6mde om att st\u00e5 mitt p\u00e5 gatan i en outforskad stad, som Seoul eller Tampa, om nattens ljus i Sydkorea p\u00e5 nittiotalet och om nationalparken i Singapore. Det jag lade p\u00e5 minnet och mindes mest av de d\u00e4r allra \u201dVem har privilegiet att slippa veta?\u201d snurrar i mitt huvud medan jag skriver den h\u00e4r ess\u00e4n. Och som f\u00f6ljdfr\u00e5ga: Vem har privilegiet att h\u00e5lla fast vid ett annat, mindre traumatiskt och mer lockande tema? Vem har r\u00e4tt att skaka av sig de senaste alarmerande nyheterna och breda ut sig om Gilles Deleuze, ren\u00e4ssanskonst, forna tiders gatuf\u00f6rs\u00e4ljare, de v\u00e5ldsamt h\u00f6ga priserna p\u00e5 Manhattandrinkar, semiotikens prek\u00e4ra tillst\u00e5nd, alltsammans med panelsamtalets trygga inramning som ett v\u00e4rn mellan sig sj\u00e4lv och det \u201dkontroversiella \u00e4mnet\u201d? \u00c4r jag tillr\u00e4ckligt avundsjuk p\u00e5 dem f\u00f6r att ens kunna \u00e4cklas av dem?<\/p>\n Trots att glappet mellan verkligt och f\u00e5f\u00e4ngt kanske \u00e4r en aning p\u00e5hittat (det \u00e4r f\u00f6r \u00f6vrigt aldrig helt och h\u00e5llet det ena eller det andra), upptar id\u00e9n om skrivande som en huvudsyssla som pr\u00e4glar hela livet inte l\u00e4ngre mina tankar. Visst kan man v\u00e4l uppriktigt kalla ord f\u00f6r \u201dett betydelsefullt bidrag\u201d, \u00e4nda tills luftv\u00e4rnsmissiler, apotekskvitton, ot\u00e4cka insekter eller n\u00e5got annat b\u00f6rjar forma ens framtid mycket mer \u00e4n alla b\u00f6cker man har l\u00e4st.<\/p>\n Och \u00e4nd\u00e5 \u00e4r det p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt paradoxalt bittert att \u00e4ven om jag k\u00e4nner en s\u00e5 genuin motvilja mot ord f\u00f6redrar jag dem framf\u00f6r andra s\u00e4tt att bidra. Kan de verkligen ha ett v\u00e4rde? Varf\u00f6r vill jag fortfarande r\u00e4ttf\u00e4rdiga deras existens? Och finns det \u00f6verhuvudtaget n\u00e5got s\u00e4tt att r\u00e4ttf\u00e4rdiga grubblerier och dr\u00f6mmerier? Tja, till och med en morsekod som \u00e4r avsedd att f\u00f6rmedla ett visst budskap kan betraktas som en dikt, skulle smarta forskare s\u00e4ga. Och jag skulle antagligen inte s\u00e4ga emot utan ist\u00e4llet v\u00e4lja att ta det precis som det \u00e4r.<\/p>\n
\nhimmelrike.<\/p>\n
\nf\u00f6rsta krigsveckorna var anm\u00e4rkningsv\u00e4rt nog filmbilder av koreanska cyklister, en del av mina livliga f\u00f6rmiddagsdr\u00f6mmar, saker jag \u00f6verhuvudtaget inte s\u00e5g och st\u00e4der jag inte bes\u00f6kte. Hur mycket jag \u00e4n f\u00f6raktade grubblerier blev det p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt det enda jag nj\u00f6t av p\u00e5 djupet, det enda som hj\u00e4lpte mig att passa in i min egen kropp.<\/p>\n